top of page

Vad kan troende bidra med
för att skapa en fredskultur?

Fredskultur handlar om mer än att förebygga krig. Det handlar om människans förmåga att leva tillsammans med respekt, ansvar och tillit. Religioner och trosgemenskaper bär på djupa traditioner om människovärde, kärlek, försoning och ansvar för vår gemensamma framtid. Kan vi som troende tillsammans lyfta fram det som förenar våra traditioner och låta vår tro bidra till en kultur av fred – i våra relationer, i våra samhällen och i världen? 

SiRF.se

Vi lever i en tid där konflikter, motsättningar och osäkerhet präglar vår värld. Samtidigt visar historien att fred inte enbart skapas genom politiska beslut, avtal eller institutioner. En hållbar fred växer också fram genom människors värderingar, relationer och sätt att möta varandra.

Fredskultur handlar om att fred är något mer grundläggande än frånvaron av krig. Det handlar om vilken kultur vi vill skapa och vilka värden som ska forma våra samhällen – om hur vi hanterar våra olikheter och, inte minst, hur vi löser konflikter.

I grunden är fredskultur en existentiell fråga – att se den andre som en medmänniska. Det handlar inte bara om vad vi anser vara viktigt, utan också om varför. Vilka värden vill vi försvara? Vilken framtid vill vi skapa tillsammans? Och vilken sorts människa behöver vi bli för att kunna bygga en fredligare värld?

Religioner och livsåskådningar har genom historien sökt svar på dessa frågor. De har gett människor ett språk för frågor om mening, ansvar, människovärde och relationen till något större än oss själva. Många religiösa traditioner bär på en vision om att människan kan utvecklas bortom rädsla, själviskhet och splittring – mot större medkänsla, ansvar och kärlek.

​

Religionens bidrag till en fredskultur​

 I vår tid har religion ofta kommit att betraktas som en privat angelägenhet, något som främst hör till individens personliga tro. Detta har varit viktigt för religionsfriheten och för möjligheten för människor med olika övertygelser att leva tillsammans.

Samtidigt finns en annan dimension som behöver uppmärksammas. Religioner har genom historien varit betydelsefulla bärare av berättelser, värderingar och föreställningar om människans ansvar och värdighet. De har bidragit till att forma många av de moraliska idéer som fortfarande präglar våra samhällen.

När religioner och livsåskådningar enbart reduceras till privata övertygelser finns en risk att det offentliga samtalet om de djupare frågorna bakom våra värderingar blir fattigare. Vi behöver våga ställa oss frågorna:

​​​​

·    •    Vilken människosyn bygger våra samhällen på?

·    •    Varifrån kommer tanken om varje människas inneboende värde?

·    •    Vilka principer kan förena oss trots våra politiska, kulturella och sociala skillnader?

​​​

 Dessa frågor behöver ett öppet samtal där både religiösa och icke-religiösa perspektiv får bidra. Religionernas bidrag är inte att vara politiska verktyg, utan att istället ge ett djupare existentiellt perspektiv på de värden som behövs för ett fredligt samhälle: människovärde, ansvar, försoning, solidaritet och respekt för livet.

​

Religion och tro – en väg till förståelse och samverkan

Målet är att skapa större förståelse, bygga tillit och inspirera till fortsatt samverkan som kan överbrygga teologiska skiljaktigheter i en gemensam, grundläggande människosyn. Det innebär inte att särarten försvinner eller att en tro urholkas – snarare tvärtom. Det illustrerar istället att religionen i grunden vilar på något universellt och allmängiltigt bortom tid och rum.

​

En fredskultur behöver bygga på en gemensam förståelse av vissa grundläggande mänskliga värden. Här kan religioner och livsåskådningar tillsammans bidra till och fördjupa en universell etisk grund som förenar människor, även när de har olika politiska och sociala uppfattningar.

Samtidigt är fredskultur inte en fråga för en enda tradition. Den är en gemensam mänsklig strävan där människor med olika religiösa, kulturella och filosofiska perspektiv kan mötas kring grundläggande värden som människans värdighet, respekt, dialog och ansvar för framtiden.

​

En inbjudan till samtal och en gemensam framtid​

En fredskultur kräver både yttre och inre utveckling. Vi behöver samhällen och institutioner som främjar fred och rättvisa, men också människor som utvecklar förmågan att lyssna, förstå och samarbeta.

Därför vill vi bjuda in till ett samtal om fredskultur. Mötet är inte tänkt att ge alla svar. Det är en möjlighet att samla olika röster, erfarenheter och perspektiv – att skapa förståelse, bygga relationer och upptäcka nya möjligheter till samverkan.

Religioner har en betydligt större roll att spela i samhället än att bara ses som en privat angelägenhet. Vår tids stora prövning ligger i att upptäcka hur olika trosåskådningar, trots sina teologiska skillnader, kan mötas i en gemensam syn på människan och livet. Det är en levande insikt som vårt samhälle djupt behöver, särskilt när vi ska hantera de akuta sociala, nationella och globala konflikter vi står inför. Frågor om vår miljö, rättvisa, integration och psykisk hälsa bottnar i grunden alltid i en existentiell dimension – i hur vi förstår oss själva och varandra.

En sådan gemensam grund kan bygga broar mellan människor, samhällsgrupper och generationer. När vi vågar lyfta blicken mot de existentiella frågorna bjuds vi in att förstå varandra på ett djupare plan. Det ger oss utrymme att dela med oss av våra erfarenheter, vår tro och våra drömmar om en värld där vi kan leva i harmoni – både med skapelsen och med varandra.

Vi tror att stora förändringar ofta börjar genom människor som möts och vågar föra samtal om det som verkligen betyder något. Fred börjar inte bara med de beslut vi fattar tillsammans. Den börjar också med de människor vi väljer att bli.​​​​

​

Från mörker till ljus: vägen från våld till fred

Mänskligheten har knappast varit så splittrad som i dag

 

Trots vetenskapliga, ekonomiska och politiska framsteg ökar polariseringen, konflikterna och våldet – inte bara i Sverige utan runt om i världen.

Samtidigt ställs vi inför stora utmaningar som kräver samverkan för att säkerställa en trygg och hållbar miljö- och samhällsutveckling. Inte minst för att kommande generationer inte ska få det sämre än vi har det i dag, utan bättre. Krig och våld tycks öka på bekostnad av dialog och humanitet.

Det som tyvärr spär på konflikterna är att vi pekar finger åt olika håll, i stället för att se hur vi kan försonas och arbeta mot en gemensam och tryggare värld. Konflikterna är inte enbart sociala, ekonomiska och politiska – de är i grunden existentiella. Det handlar om vad vi prioriterar, hur vi agerar och vad som i grunden motiverar oss. Det är en fråga om människosyn och hur vi ser på oss själva och livet.

Det är just dessa frågor som världens religioner genom historien har försökt belysa. Religionen har haft en avgörande roll för samhällsutvecklingen genom att utveckla människors sociala medvetenhet och forma deras karaktär – något som i dag alltför ofta förbises. Religion ses ofta som något otidsenligt, något privat som förflyttats bort från den offentliga arenan. Humanitära värden och synen på människan, familjen och livet formas i dag ofta av andra intressen, vilket riskerar att tränga undan de existentiella perspektiv som länge varit av central betydelse.

 

Att andra synsätt har ett värde innebär inte att de underliggande existentiella frågorna kan förbises. Dessa frågor är inte exklusiva för troende, men troende kan bidra på ett avgörande sätt – särskilt när tonvikten inte läggs på doktrinära skillnader.

 

Ansvaret ligger delvis hos troende som fokuserar på andra religioners olikheter och fördömer dem, i stället för att reflektera över vad de själva kan göra för att bidra till ett bättre samhälle.

 

Därför är den interreligiösa frågan avgörande. Den kan synliggöra vad som i stor utsträckning förenar olika religioner i synen på människan och livet, och därmed utgöra en grund för skapandet av en fredskultur. Detta är också något som FN och UNESCO upprepade gånger har uppmanat medlemsstaterna att verka för.

 

Det civila samhället – där trossamfunden spelar en viktig roll – har här mycket att bidra med. Inte bara som organisationer, utan framför allt genom sina medlemmar, som kan ge röst åt medmänsklighet och visa att samhällsutveckling i hög grad är beroende av medborgarnas egen utveckling. Utveckling handlar inte enbart om strukturer och ekonomi, utan också om människans själsliga mognad. Detta påverkar i sin tur familjerelationer och den miljö barn växer upp i. Vilka blir deras förebilder? Får de lära sig att hantera konflikter?

 

Allt detta handlar inte bara om att stärka det civila samhället, utan också om hur vi bryter ner politiska och sociala barriärer – både nationellt och globalt.

 

Den interreligiösa dialogen kan inte bara bidra till ökad kunskap om människans existentiella behov och minska konflikter mellan olika trosinriktningar. Den kan också fungera som en förebild för hur politiska och sociala konflikter kan hanteras och därigenom stärka den demokratiska och sociala samhällsutvecklingen.

Interreligiösa möten är en viktig del i att skapa en fredskultur.

I en tid av våld och hat, hur kan religioner och trossamfund bli en kraft för fred i en tid präglad av splittring?

Frågan rör både tanke och handling – och den angår oss alla. Den saknar enkla svar, men den kan inte lämnas obesvarad.

För om vi inte förmår leva i fred med varandra, hur ska vi då finna frid inom oss själva? Och hur ska vi kunna närma oss frid i relation till vår Skapare?

Fred börjar inte i det stora – den börjar i oss. Men den får aldrig stanna där.

​

  1. Det allmänmänskliga

Tron på det goda – i människan, i livet, i varandra. Det som förenar oss.

   2. Våra prioriteringar

Vad sätter vi först: jaget, begären – eller det som lyfter oss bortom oss själva?

Vad är vi beredda att offra för något större?

   3. Vår själsliga mognad

Hur vi möter konflikter avgör vår framtid.

Det vi gör i dag är det som bär frukt i morgon.

Här ges exempel på hur olika religiösa skrifter lyfter fram det allmänmänskliga, pekar ut riktningen för vårt strävande och visar hur människan kan mogna och växa i sitt innersta.

 

Buddhism

Precis som en djup sjö är klar och stilla, så blir de visare ytterst fridfulla när de hör lärorna och inser dem.

Dhammapada 82

 

Islam

En smärtsam undergång är deras eftersom de ljuger. Och när det sägs till dem: "Gör inte olycka på jorden", säger de: "Vi är bara fredsstiftare." Se, de är verkligen de som gör ofog, men de förstår inte.

Qur'an 2.8-12 

 

Judendom

Hela Toran är till för att främja fred. 

Talmud, Gittin 59b

 

Men en enda man [Adam] skapades för fredens skull bland mänskligheten, för att ingen skulle säga till sin medmänniska: "Min far var större än din far." 

Judaism. Mishnah, Sanhedrin 4.5

 

Kristendom

”Låt oss inte älska med ord eller fraser, utan i handling och sanning.”

1 Johannesbrevet 3:18

”Kärleken är tålig och mild. … Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig.”

1 Korintiebrevet 13:4, 7–8            

Välkommen att dela dina tankar om hur vi kan fördjupa förståelsen mellan olika religioner kan främjas och hur detta kan bidra till att skapa en fredligare värld.​

bottom of page